======
EclipseCon went fine, except that Marcus didn't get to attend as many sessions as he would have liked to. He has decided either to not to buy a full konference pass or stay longer for the next visit. There have been last minute meetings with Oracle, Cisco and various people at BEA plus a well attended webex for Wells Fargo. More details in Swedish below.
Snabb frukost och därefter Booth duty en liten snabbis innan jag jäktar iväg till Oracle. Arvind kommer fram till Oracle en halv minut efter mig och parkerar precis mitt emot. Bra timing. Mötet är med managementintegrationsteamet. Arvind och Rich Mousseau är där från vår sida och lite blandade människor från Oracle. Innan alla anlänt så får jag vibbarna att Oracle sidan mest tycker att JRMC är någon krångligt som de inte vet hur de skall placera. Jag håller låda i 1.5 timmar i sträck. Oracle verkar imponerade av vad vi har att erbjuda och börjar diskutera hur man skall plocka in JRMC i deras produktlinje. De frågar hur länge jag kommer att stanna. Jag säger att jag åker på söndag. De frågar hur ofta jag är i USA. Jag säger en eller två gånger om året. De tittar på mig som om jag är ett UFO. Allmänna koncensus verkar vara att jag bör komma tillbaka snart.
Efter Oracle åker jag till BEA HQ för att plocka upp Eva till lunch. Vi åker till en sushi restaurang med grymt god mat. Jag har inte plockat med tillräckligt med underkläder, så vi går och shoppar lite. Väl tillbaka på EclipseCon så är jag booth babe. På kvällen så bjuds alla som har haft booth duty in till middag av Pieter Humphrey. Jag tackar först nej, då jag är slut och egentligen vill fila på talet, men Pieter ger sig inte. Jag bestämmer mig i samma veva för att kalla Pieter, som emellanåt kallar mig för Henrik, för Bob. Resten av kvällen så tilltalar Pieter och jag varandra med olika namn varje gång vi tilltalar varandra. Vi äter en trevlig middag på ett hippt ställe som heter Straits på Santana Row tillsammans med Greg Stalchnic, Piter, Andy och lite blandade människor. Vid slutet av kvällen så säger Pieter "Thanks for a great evening, Marcus." Jag säger "Yeah, it was really great Bob!". Pieter svarar "Oh, come on, I called you by your name this time!", varpå jag svarar "You're still a few Henrik's ahead!". Kommer hem och gör misstaget att börja läsa mail. Har en fått en hel massa jobbrelaterade och det blir sent. Pluggar på skoj in min IPod i den i väckarklockan inbyggda IPod-dockningsstationen och ställer in den på att använda IPoden till att väcka mig imorgon.
Part 4
======
Vaknar till trevlig musik och inbillar mig därför att dagen kommer bli bra. Icke så. När jag som bäst står och pratar i telefon under frukosten så går en kille förbi och säger, "hey you look Microsoftian". Jag säger "oh, come on, you're breaking my heart". Han tittar på namnskylt och säger "Oh, it says Marcus. Sorry about that." Kan det vara sant? Ser jag pyttemjukisk ut? Ångest...
Sitter i boothen och skriver lite på det här. Pieter kommer förbi och säger med ett leende "Good morning _Marcus_". Jag ler tillbaka och säger "Good morning", och tvekar sedan en aning. Pieter säger "You were thinking of saying Bob, weren't you?". Såklart säger jag. Jag misstänker starkt att Pieter inte kommer att kalla mig Henrik mer. Möjligtvis för att retas...
En bit innan lunch kommer Mike Amend förbi vårt bås. Jag erbjuder Mike en privat demonstration av vad som är på gång inom Mission Control. Vi sätter oss i en soffa och jag förklarar allt coolt som kommer inom närmaste året. Mike blir som vanligt super-entusiastisk. Då Mike pratar gärna och mycket både inom BEA och med stora kunder, och ofta är inblandad i stora deals, är en super-entusiastisk Mike en mycket bra sak. Vi äter lunch och diskuterar allt från hus till världsherravälde.
Efter lunch så fortsätter vi i båset tills utställningen stänger. Erik försvinner till SWT föreläsning och Klara går på testrelaterade föreläsningar. Jag hamnar på en föreläsning (min första för konferensen), där en nervös kille med tung rysk accent pratar om Subversive; en subversion plug-in för Eclipse. Han visar två slides och spenderar därefter en bra portion av föreläsningen pratandes till en video som han spelat in där han klickar omkring i Eclipse. Vid ett tillfälle går skärmsläckaren igång och hans video stannar. Han råkar starta om den och spenderar en liten stund med att försöka hitta tillbaka till där uppspelningen stannade.
Efter föreläsningarna så bestämmer vi oss för att åka och shoppa lite. Jag behöver strumpor och Klara behöver en IPod. Vi behöver alla sushi och bestämmer oss för att åka till Santana Row och äta på Blow Fish. Efter shopping, god middag och mycket spekulerande kring vad framtiden har i sitt sköte så går jag till sängs tidigt för att vara utvilad inför min presentation.
Part 5
======
Vaknar lugnt och sansat. Tar god tid på mig när jag klär på mig. Kör igenom presentationen ett par gånger. 10:30 minuter on average. Damn. Klarar det under 10 när jag tar det lugnt. Skumt. Går ner och dricker en té, läser tidningen och scoutar lokalen. Hm. Större lokal den här gången. Happs. Träffar på Sarah Kim från O' Reilly och utbyter lite artighetsfraser. Sätter mig och försöker läsa mail, men min sunkiga dators WLAN vägrar stanna uppe. Tröttnar, dricker mer té med socker för att förbli vaken. Woho!
Presentationen går okay. Hatar att bara ha 10 minuter på mig. Lyckas dock få publiken att skratta ett par gånger. En kille kommer fram till mig under den efterföljande presentationen och vill fråga lite saker. Vi går ut och diskuterar lite blandade aspekter av JRockit och JRMC. Han verkar väldigt på och vill gärna testa Missino Control.
Jag, Sarah Kim, Erik och Klara går därefter på lunch där vi möter Henrik Lindberg och en av hans kollegor på Cloudsmith vars namn jag inte minns. Vi sätter oss vid MySQL-bordet då det ser helt övergivet ut.
Eftermiddagen är ett virrvarr av blandade möten och telefonsamtal. Vid ett tillfälle så möter jag Mike Amend vid BEAs HQ. Vi försöker desperat hitta en tid då vi bägge är lediga för att prata vidare om JRMC. Vi inser bägge att våra scheman är fullbokade och bestämmer oss för att försöka ses 21:00 vid hotellet. Stressat.
Part 6
======
Snabb frukost med Klara och Erik. Åker därefter till BEA HQ för att förbereda möten. Läser lite mail. Flyttar runt lite slides för att få till någonting som jag misstänker passar Wells Fargo lite bättre. Passar på att preppa mötet med Cisco.
Mission Critical Support presents JRockit Mission Control - lunch and learn. Woho! Mötet med Wells Fargo går mycket bra. Det är ett stort intresse och 44 stycken är närvarande på Webexen. Massor med frågor. Det visar sig att deras låne-team redan kör Mission Control, och det är ett stort intresse från de andra teamen att även de köra JRMC.
Efter mötet med Wells Fargo så träffar jag en sales engineer vid namn Adel - killen som satt upp mötet med Cisco. Väl framme på cisco så är det bara två personer där vid mötet (ytterligare två joinar). Känns först som om det kommer bli ett meningslöst möte, men efter ett tag så dyker en senior ingenjör upp och vi diskuterar lite huruvida de kan använda WLRT. De har ett väldigt intressant och udda use-case, men de har dessvärre för lite underlag för att jag skall kunna säga varken bu eller bä. De lovar att skaffa mer underlag (profileringsinformation) och är väldigt, väldigt intresserade av av att prova att köra WLRT, som de ser som en mycket attraktiv lösning.
Efter mötet så åker jag tillbaka till hotellet och tejpar fast en lapp på Eriks dörr (Erik har tappat sin mobil), sätter mig vid poolen och beställer in en appletini och börjar varva ner. Livet är rätt bra ändå.
Erik kommer ner efter ett tag och vi dricker en varsin drink medan jag berättar om mötena. Senare på kvällen så åker vi till Santana Row och mumsar på en italiensk restaurang som heter Pomodoro. Jag berättar om Pomodoro programming.
Vi äter (bägge) Insalata Caprese och gott kött med balsamvinägerssås. Woho! Vi passar även på att shoppa lite böcker för hemresan samt bokar bord för fyra på Blow Fish till kvällen därpå. Alla tider är upptagna men de har en slot klockan 17:30 och ytterligare en 21:30. Jisses. Vi tar 17:30 och hoppas på det bästa. Part 7
======
Äntligen lite lugn. Nöjesfältet Great America ligger precis intill hotellet. Erik och jag ägnar förmiddan till att testa alla de mest ångestladdade attraktionerna. Vi åker motsvarigheten till fritt fall två gånger; mest för att Erik njuter av att se mig lida. Efter det äter vi lunch på ett lokalt kinahak som serverar fullständigt överdimensionerade portioner och slappar sedan vid poolen. Ah. Sol, värme och en pool. Jag SMSar Eva, som är på väg tillbaka från Boulder, att hon är välkommen att joina oss på Blow Fish. I bilen på vägen till restaurangen får jag tag på Eva och hintar att vi har plats för Eva plus sällskap.
Väl framme vid Blow Fish så uppvisar de med precision exakt hur posh de är - vi får inte sätta oss vid bordet innan alla har kommit, och om inte alla kommer på utsatt tid så riskerar vi att förlora bordet. Jag säger att åtminstone hälften av sällskapet minsann har kommit och att vi kan tänka oss att börja beställa maten omedelbart. De går med på arrangemanget och låter oss sätta oss. Erik och jag beställer appletinis och tilltugg i väntan på Eva. En bit in på drinkarna så dyker Eva upp med sin kompis från Texas som också heter Erik. Jag börjar misstänka Eva har en förkärlek för Erikar. Erik från Texas visar sig vara väldigt trevlig och rolig.
Efter middagen så bestämmer vi oss för att gå ut till ett poppis ställe i Palo Alto som heter Noah's eller någonting liknande. Samma ställe som Adel rekommenderat dagen innan. Stället är väldigt trevligt och vi pratar och dricker drinkar fram till småtimmarna.
Part 8
======
Huvudvärk. Försöker få plats med allt i resväskan. Går sådär. Alexanders "Rock Band" är hopplöst stort och otympligt, trots den snitsiga inlindningen i bubbelplast och det innovativa tejphandtaget. Får mardrömmar av blotta tanken att släpa runt skräpet.
Färden till flygplatsen fortlöper utan några incidenter och efter ett hjärtskärande adjö så droppar vi av Mustangen vid flygplatsen. Väl vid den internationella terminalen så plockar jag fram min bärbara för att titta igenom min itenerary. Det visar sig att jag skall till Los Angeles. Jag säger adjö till Erik och börjar släpa samtliga väskor, paket och det satans Rock Bandet till Terminal 3. *suck*
Väl framme vid Terminal 3 så hittar jag en tom kö till en check-in desk som heter global services. Jag går fram och frågar om de kan uppgradera mig på rutten Los Angeles till Zürich. De frågar om jag är Global Services medlem, jag säger nej. De frågar om jag har guldkort eller flyger första klass. Jag drar en vit liten lögn och säger att jag inte vet vad jag har för kort, men att jag gärna vill få hjälp med att uppgradera. Han ber att få se Rock Band-"väskan". Jag tänker "oj, oj". Han frågar vad det är för någonting. Jag svarar att det är ett dataspel till min son. Han tittar en liten stund på den i bubbelplats inslagna jätterkarongen med tejphantag och ber om sedan om mitt pass. Jag tänker "oj,oj,oj". Han tar sedan Rock Band och börjar tejpa någon special tejp runt den medan hans assistent klistrar fast "fragile" lappar på strategiska ställen. Han ber om min nästa väska och vips är jag incheckad på flighten hela vägen till Zürich. Han säger att han desvärre inte kan hjälpa mig att uppgradera, men att jag kan gå till Swiss när jag kommer till Los Angeles och försöka där. Jag skådar inte den givna hästen i munnen utan tackar för all hjälp och går bort mot säkerhetskontrollen.