======
Presentation nummer ett i Beijing. Fick ett e-mail från en av ingengörerna precis när vi anlänt till stället där vi skulle ha den andra presentationen: "I’m an engineer in BEA Beijing R&D and your demo of JMRC is very impressive". Kul när presentationen uppskattas!
Presentation två i Beijing. Fullsatt i deras training-room. Massor med bra frågor efteråt. Incomit Per (Nyfelt) var närvarande och vi kom överens om att göra gemensam sak under morgondagens lediga shoppingdag.
Efter presentationen tog Pekinggänget ut oss till en helt suverän buffé med allt möjligt på menyn. Vi åt exempelvis sega kamelfötter. Marcus försökte efter just den något tveksamma kulinariska upplevelsen hålla sig till sushi. Det serverades även en rätt god soppa som Stefan och Marcus (bägge dykare) höll på att sätta i halsen när kineserna glatt förklarade att soppan var hajfenssoppa. Även om just den rätten rent kulinariskt var mindre tveksam än många av de andra som bjöds så hade vi ändå svårt att få ner den.
Därefter drog vi till en irländsk pub som var bland det risigaste vi sett. Vi hittade ett halvsunkigt biljardbord där vi spelade tre rundor killer. Marcus vann två och Stefan en. Georges hävdar bestämt att det var bordets fel.
Efter den irlänska pubben så lekte vi avancerad real-life frogger över en stor kinesisk motorväg till ett högt hotell som vi identifierat som bra kandidat för bar med utsikt. Stefan kommenterade att servitrisens tomteutstyrsel med höga stövlar och kortkort skjol inte hade varit helt kosher på en motsvarande bar i Sverige. Marcus försökte beställa en cosmopolitan och fick en blå drink i whiskey glas. Go figure. Kvällen avslutas med att Marcus och Stefan spelar blinka lilla stjärna på hotellets flygel tills en av vakterna kastar bort dem.
Dag 6 (ledig!):
===============
Helikoptershopping med Per Nyfelt. Först till Silk Market för att shoppa en väska att fylla med helikoptrar. Därefter tipsade Marcus om ett shoppingparadis bakom Pearl Market. Per, som bott och pluggat i Beijing, kände till en traditionell kinesisk lunchrestaurang i närheten av Perl Market. Ljudnivån var hög, man satt på träpallar och maten var helt underbart god. Efter maten så införskaffades det ytterligare en hel massa julklappar.
På kvällen så ville Stefan och Georges äta anka på ett ställe som var mycket uppskattat vid den förra resan. Vår taxi chaufför informerades via hotellpersonalen om slutdestinationen. Vi anade dock oråd då taxichauffören oavbrutet muttrade för sig själv och skakade på huvudet. Våra farhågor besannades då han vid varje rödljus vevade ner passagerarrutan, lutade sig över Georges, och kommunicerade med sina taxikollegor. Efter att ha snurrat runt lite så stannade han bredvid en taxi på en gata med lite blandade restauranger. Han förde kort en animerad diskussion med chaffören i den andra bilen, som pekade i riktningen vi nyss kommit från. Efter att tyst ha funderat i ett tiotalsekunder så körde vår chaufför oss ytterligare några meter, stannade och deklarerade att vi var framme. Vi trodde inte en sekund på det, men insåg samtidigt att vi inte ville irra runt till tidens ände med vår nyfunna, något förvirrade, taxi-kompis. På vinst och förlust så hoppade vi in på närmaste restaurang.
Vi blev förda till ett privat rum där en servitris och en servitör, som inte pratar ett ord engelska, försöker få oss att beställa. Efter lite pekande och handviftande så tror vi oss ha beställt hot pot samt lite blandade sidorätter. Både beställare och beställningsmottagare är något roade över situationen och servitrisen gapskrattar så fort hon lämnat rummet. Marcus och Stefan som är övertrötta har svårt att sluta fnissa.
Maten kommer in och är inte dum alls. Efter att ha åtnjutit diverse rätter så förbereder vi oss för hotpoten. Servitören och servitrisen kommer in och försöker medelst handtecken fråga om det är okay att ta bort våra oanvända huvudrättstallrikar. Vi missuppfattar och tror att de vill att vi följer med dem. Vi reser oss upp och de skakar på huvudet och till slut så inser vi att de vill plocka bort tallrikarna. Vi fattar ingenting. Efter en liten stunds pinsam tystnad så går servitörerna iväg och återkommer med lite blandade melonbitar. Vi inser att hotpot helt enkelt inte kommer att hända.
Efter middagen, som trots allt varit någorlunda mättande, så åkte vi i väg till Grand Hyatt för att träffa en BEA anställd; låt oss kalla honom för X. Väl på hotellet så återfanns desvärre inte X. Georges försökte ringa X, men lyckades inte få fatt på honom. Under det att vi sökte igenom alla utrymmen på hotellet som med lite god vilja skulle kunna kallas bar så utarbetade vi en storatad plan som i korthet gick ut på att beställa en massa drinkar och sätta upp dem på X's rum.
Vi hittade en helt underbart mysig och stilfull Japansk bar med livemusik i hotellkomplexet, slog oss ner vid en öppen brasa och började beställa drinkar. Till vår stora förvåning lyckades vi beställa både Apple Martins och Cosmopolitans med rätt färg (gröna respektive rosa). Woho!
När vi lämnade baren så stötte vi på X och hans kompis från Sun. X informerar att de är på väg till en club som heter "Passion". X berättar att senaste gången han var där så kom två vackra kinesiskor och svepte iväg honom, samt att han slutade tänkte med hjärnan och började tänka med någonting helt annat och att natten blev jättedyr. Stefan och Marcus tittade storögt på X och därefter aningen chockerat på varandra. När vi som bäst försöker hitta på en anledning att inte följa med så deklarerar X glatt att klubben ligger i vårt hotell och att vi ända skall åt samma håll.
Väl framme så visar det sig att det är gratis entré för hotellgäster. Vi följer med in och tar en varsin öl. När vi slår oss ner så kommer två kinesiska tjejer omedelbart fram. När vi säger att vi inte är intresserade så säger de att vi inte får sitta där vi satt oss. Nehej, säger vi och sätter oss någon annanstans. På dansgolvet står världens i särklass coolaste kinesiska gubbe i 40-50 årsåldern och rockar järnet. Vi tittar fascinerat på medan kompisen från Sun leker reseledare och förklarar att klubben är legendarisk och att kinas bästa "arbetande flickor" brukade hänga där, men att något annat ställe nu axlat manteln. Vi undrar stilla hur han vet detta. X och hans kompis verkar efterhand tycka att det händer för lite och bestämmer sig för att dra vidare. Vi drar en lättnadens suck och bestämmer oss för att gå och sova.
På vägen till våra rum passerar vi flygeln. Stefan och Marcus bestämmer sig för att försöka sig på en fyrhänding blinka lilla. Efter knappt fem takter blir vi återigen bortkastade från flygeln.
Dag 7:
======
Sover ut. Packar väskan. Svär. Packar väskan igen. Svär lite till. Lyckas till slut få plats med samtliga helikoptrar (7 st) och allehanda presenter i mina två resväskor.
Det finns ett fåtal undantag då man får svära. Ett av dem är när man försöker packa ner alldeles för många helikoptrar i en väska. Då det inte inträffar så ofta så blir SPM:en (Svordomar Per Månad) fortfarande ytterst låg.