El Gouna - Part 3 (Bröllopsresa)
Posted: 2008.12.20 11:42
Lördag 11 oktober:
Dyk 1:
Tråkdyk. Vi börjar nog bli bortskämda.
Dyk 2:
Trevligt revdyk. Vi såg en Spanish Dancer som höll privatshow för mig och Malin. Riktigt sexiga moves. Marcus filmade.
Filmen kommer läggas upp när vi kommer hem igen.
På kvällen så åkte vi till Steinberger för att äta middag. Vi satte oss först i restaurangen som låg närmast ingången. Den visade sig bara ha buffé. Restaurangvärden var dock mycket förstående och berättade att á la carte-restaurangen låg på andra sidan floden. Han tillkallade en anställd som medelst en båt skulle köra oss till andra sidan. Det var kolsvart, men månen och stjärnorna lyste så klart att man ändå hade ledsyn. Färden till restaurangen var helt underbar. Resturangen var superfin - när vi fick maten så fick vi den under kupa, och servitörerna var mycket angelägna om att avtäckningen av maten skulle ske fullständigt synkroniserat.
Söndag 12 oktober:
Sista dykdagen. Under bussfärden så hämtar vi upp en svensk familj. Mamman har glömt biljetten och kilar tillbaka in på hotellet för att hämta. Den lilla sonen utbrister "spring fortare, kvinna". Hela den svensktalande delen av bussen utbrister i skratt.
Väl på båten så visar det sig att egyptiska militären övar, så vi får först inte åka iväg. Den lilla dottern i samma familj frågar "Varför får vi inte åka?". Mamman svarar "för att landets militär övar". Dottern frågar "varför har de militärer?". Mamman svarar "för att skydda sitt land". Dottern replikerar: "Mot turister?". Marcus svarar "Japps. Det finns så fasansfullt många här. De skjuter av några ibland för att hålla nere beståndet.". Mamman skrattade men dottern såg lite förskräckt ut.
Till slut så kommer vi iväg på resan mot Dolphin House.
Första dyket:
Det första dyken började lite dramatiskt. Malin såg att en av dykarna i sällskapet tappade sin flaska och simmar över för att hjälpa till. Hon vinkar över Marcus som drar åt och fixerar flaskeländet. Några minuter senare så får en annan dykare masken full med vatten. Hon får hjälp av sin parkamrat och Marcus tänker inte mer på det. Malin pekar efter ett par sekunder mot paret som är på väg att sakta poppa upp till ytan. Helikoptermannen rycker in. Marcus simmar rådigt upp till paret och tömmer sin BCD på luft så att hela ekipaget sakta sjunker medan den andra dykaren hjälper till med maskproblemet.
Inför det andra dyket så vill tjejen med maskproblem först inte vara med för att hon inte ville vara till besvär, men divemastern och vi andra övertygar henne om att så inte är fallet. Divemastern pekar på oss och säger att det finns erfarna dykare med som gärna hjälper till. Tihi!
Erfarna. Vi?
Andra dyket:
Kör ett rift-dive, dvs. vi hoppar från båten och följer med strömmen. Det går mycket bättre för mask-tjejen. Dyket i sig är inte så spännande. Vi ser en fetingmuräna, men det är ungefär det. Fortfarande inga delfiner. I efterhand fick vi höra att vi missat dem med ett hundratal meter. Vi hade dock fått en ordentlig dos delfin under onsdagen, så vi kände oss rätt nöjda ändå. I slutet av dyket hade vi som vanligt rätt bra med luft kvar, så vi stannade nere med divemastern ytteligare en liten stund. Han tog bland annat lite blandade fotografier på oss.
Dyk 1:
Tråkdyk. Vi börjar nog bli bortskämda.
Dyk 2:
Trevligt revdyk. Vi såg en Spanish Dancer som höll privatshow för mig och Malin. Riktigt sexiga moves. Marcus filmade.
Filmen kommer läggas upp när vi kommer hem igen.På kvällen så åkte vi till Steinberger för att äta middag. Vi satte oss först i restaurangen som låg närmast ingången. Den visade sig bara ha buffé. Restaurangvärden var dock mycket förstående och berättade att á la carte-restaurangen låg på andra sidan floden. Han tillkallade en anställd som medelst en båt skulle köra oss till andra sidan. Det var kolsvart, men månen och stjärnorna lyste så klart att man ändå hade ledsyn. Färden till restaurangen var helt underbar. Resturangen var superfin - när vi fick maten så fick vi den under kupa, och servitörerna var mycket angelägna om att avtäckningen av maten skulle ske fullständigt synkroniserat.
Söndag 12 oktober:
Sista dykdagen. Under bussfärden så hämtar vi upp en svensk familj. Mamman har glömt biljetten och kilar tillbaka in på hotellet för att hämta. Den lilla sonen utbrister "spring fortare, kvinna". Hela den svensktalande delen av bussen utbrister i skratt.
Väl på båten så visar det sig att egyptiska militären övar, så vi får först inte åka iväg. Den lilla dottern i samma familj frågar "Varför får vi inte åka?". Mamman svarar "för att landets militär övar". Dottern frågar "varför har de militärer?". Mamman svarar "för att skydda sitt land". Dottern replikerar: "Mot turister?". Marcus svarar "Japps. Det finns så fasansfullt många här. De skjuter av några ibland för att hålla nere beståndet.". Mamman skrattade men dottern såg lite förskräckt ut.
Till slut så kommer vi iväg på resan mot Dolphin House.
Första dyket:
Det första dyken började lite dramatiskt. Malin såg att en av dykarna i sällskapet tappade sin flaska och simmar över för att hjälpa till. Hon vinkar över Marcus som drar åt och fixerar flaskeländet. Några minuter senare så får en annan dykare masken full med vatten. Hon får hjälp av sin parkamrat och Marcus tänker inte mer på det. Malin pekar efter ett par sekunder mot paret som är på väg att sakta poppa upp till ytan. Helikoptermannen rycker in. Marcus simmar rådigt upp till paret och tömmer sin BCD på luft så att hela ekipaget sakta sjunker medan den andra dykaren hjälper till med maskproblemet.
Inför det andra dyket så vill tjejen med maskproblem först inte vara med för att hon inte ville vara till besvär, men divemastern och vi andra övertygar henne om att så inte är fallet. Divemastern pekar på oss och säger att det finns erfarna dykare med som gärna hjälper till. Tihi!
Erfarna. Vi?Andra dyket:
Kör ett rift-dive, dvs. vi hoppar från båten och följer med strömmen. Det går mycket bättre för mask-tjejen. Dyket i sig är inte så spännande. Vi ser en fetingmuräna, men det är ungefär det. Fortfarande inga delfiner. I efterhand fick vi höra att vi missat dem med ett hundratal meter. Vi hade dock fått en ordentlig dos delfin under onsdagen, så vi kände oss rätt nöjda ändå. I slutet av dyket hade vi som vanligt rätt bra med luft kvar, så vi stannade nere med divemastern ytteligare en liten stund. Han tog bland annat lite blandade fotografier på oss.