Boulder & Buffalo Burgers
Posted: 2007.03.22 14:01
Charlie and Marcus spent some time in Colorado talking to various Weblogic Workshop teams and eating buffalo burgers. They'd like to say no animals were harmed during the trip, but they'd lie.
More details below (in Swedish):
Efter att ha blivit uppskrämda av rapporter om snöstormar och stängda flygplatser veckan innan, så fann Marcus och Charlie till sin förvåning att våren även kommit till Colorado. De fick senare reda på att våren anlänt ungefär samtidigt som de gjort.
Vägen till Boulder från flygplatsen var rätt lång, men med hjälp av kreativa svordomar (och bilens navigationsutrustning) hittade de till slut rätt. Bergen var dock vackra och Marcus tyckte det såg lite ut som Schweiz fast med en stor platt platå fram till de inramande bergen.
Det var soligt och varmt och de var bägge lätt bedrövade över att ha begått följande misstag:
1. På grund av R27.3 så hade Marcus bokat kortast möjliga tid i Boulder, vilket ledde till att sällskapet varken fick se Denver eller åka skidor i Aspen.
2. Sällskapet hade bokat hotell på rekommendation av Ståhl...
Hotellet såg ut som interiören på en gammal flodångare. När sällskapet kom fram sina respektive rum var de tvungna att stänga dörren omedelbart efter att ha öppnat den för att inte släppa ut alla färger som gick till angrepp. Kitsch! Efter att ha besökt det alternativa hotellet, St Julien, och suttit framför deras öppna spis samt besökt deras bar så var Marcus och Charlie rörande överens om att aldrig någonsin mer lyssna på hotellråd från Ståhl. Efter ytterligare några drinkar var de även överens om att de tycker om Ståhl ändå.
Dagen därpå så åkte de in och hade blandade möten med QA. Bland annat ett möte om hur de hade automatiserat testerna av sina verktyg med hjälp av Windows Tester. De hade själva byggt ett smidigt litet ramverk ovanpå (Krank) (helt _sjukt_ bra, hahaha) som lät QA pussla ihop sina egna integrationstester. De verkade ha grym erfarenhet av de olika existerande ramverken (såsom Abbot) och kunde inte bara såga de andra lösningarna, utan även motivera varför. Mycket givande! De åt lunch med blandade människor från Workshop och kände sig tvungna att prova den lokala buffelburgaren. Den smakade inte så spännande som den låter.
På kvällen gick de ut och åt Filét Mignon samt drack en flaska god Chianti. Efter maten, på vägen hem, så mötte de en kille och en tjej med två stora plakat som löd "Free Hugs". Efter att ha fått två kramar så frågade Marcus den oundvikliga frågan "...men varför?". Svaret var "för att alla behöver en kram ibland". Marcus undrade om besvikelsen över hotellet fortfarande lös igenom.
På tisdagen så hade Marcus en hel massa blandade möten med Scott, Scott, Scott, perf. teamet i Boulder och en Mission Control presentation för intresserade på kontoret. Det slutade med att Marcus satt och protoypade lite med perf-gänget, som ville göra JRA-recordings till en automatiserad del av sin perftestning. När perf-teamet började beskriva sin infrastruktur så sprang Marcus ut och hämtade in Charlie då han tyckte att det var förundransvärt många team runt om i världen som bygger precis samma sak. Charlie och en av perfnissarna (vars namn sällskapet glömt) utbytte erfarenheter. Av någon outgrundlig anledning så avslutades konversationen på ämnet alkohol och bilkörning.
På kvällen så gick Charlie och Marcus ut för att spela biljard. Om Marcus vetat hur envis Charlie är, samt hur gärna Charlie vill vinna, så kanske han hade tänkt sig för. Charlie gick och växlade till sig en hel bunt massa quarters (det kostar en dollar i quarters per omgång). Efter att ha spelat bort alla quarters utan att Charlie vunnit så försökte Charlie fylla Marcus med öl. Sällskapet spelade därefter ytterligare en bunt omgångar. Charlie hävdar fortfarande att Marcus bara hade tur. Marcus hävdar dock bestämt att underlaget var stort nog för att vara statistiskt signifikant.
På resan hem så mellanlandade Marcus och Charlie på Chicago. Denna gång syntes varken frukt-hunden eller en-och-en-halv-timmes-kön till, vilket var tur då CWT i all sin oändliga vishet hade låtit Charlie och Marcus få cirka en timme på sig att skaffa ny biljetter, scanna sina väskor om-och-om-igen samt byta plan. Den som passerat Chicago vet att en timme är i lägsta laget. Både Charlie och Marcus sprang för livet och hann precis med sitt flygplan.
Väl i Sverige så åkte de varken taxi till Täby eller till Landet.
/M&C
Addendum:
1. Marcus hamnade framför en flygel på Hyatt i Santa Clara. Efter en stunds plinkande så kom en tjej förbi och bjöd in hela gänget till en fest. När tjejen dagen efter ringde Eva för att fråga om sällskapet skulle hänga med på festen så tackade Eva på alldeles eget bevåg nej. *hrmpf*
2. I sin jakt på radiostyrda helikoptrar så hamnade Marcus i en liten affär alldeles intill 101:an. En kille kom in, helt desperat, och berättade hur han precis kraschat sitt fina 700$ flygplan intill en dam som stod och pratade med en polis. Tydligen hade radion slutat fungera varpå flygplanet hade begett sig rakt upp i luften ett par hundra fot för att sedan tippa över och med full fart smälla ner i marken intill damen. Damen hade tagit hans telefonnummer och killen var rädd att bli stämd. Om radiostyrda flygfordon förbjuds i Kalifornien så vet ni hur det gick till...
Precis intill affären för radiostyrda tingestar låg en affär som sålde Steinway-flyglar. Om Marcus återvänder till Californien så är det sannolikt att Marcus kommer att spendera återstoden av sitt liv irrande fram och tillbaka mellan dessa bägge butiker med ett stort leende på läpparna.
More details below (in Swedish):
Efter att ha blivit uppskrämda av rapporter om snöstormar och stängda flygplatser veckan innan, så fann Marcus och Charlie till sin förvåning att våren även kommit till Colorado. De fick senare reda på att våren anlänt ungefär samtidigt som de gjort.
Vägen till Boulder från flygplatsen var rätt lång, men med hjälp av kreativa svordomar (och bilens navigationsutrustning) hittade de till slut rätt. Bergen var dock vackra och Marcus tyckte det såg lite ut som Schweiz fast med en stor platt platå fram till de inramande bergen.
Det var soligt och varmt och de var bägge lätt bedrövade över att ha begått följande misstag:
1. På grund av R27.3 så hade Marcus bokat kortast möjliga tid i Boulder, vilket ledde till att sällskapet varken fick se Denver eller åka skidor i Aspen.
2. Sällskapet hade bokat hotell på rekommendation av Ståhl...
Hotellet såg ut som interiören på en gammal flodångare. När sällskapet kom fram sina respektive rum var de tvungna att stänga dörren omedelbart efter att ha öppnat den för att inte släppa ut alla färger som gick till angrepp. Kitsch! Efter att ha besökt det alternativa hotellet, St Julien, och suttit framför deras öppna spis samt besökt deras bar så var Marcus och Charlie rörande överens om att aldrig någonsin mer lyssna på hotellråd från Ståhl. Efter ytterligare några drinkar var de även överens om att de tycker om Ståhl ändå.
Dagen därpå så åkte de in och hade blandade möten med QA. Bland annat ett möte om hur de hade automatiserat testerna av sina verktyg med hjälp av Windows Tester. De hade själva byggt ett smidigt litet ramverk ovanpå (Krank) (helt _sjukt_ bra, hahaha) som lät QA pussla ihop sina egna integrationstester. De verkade ha grym erfarenhet av de olika existerande ramverken (såsom Abbot) och kunde inte bara såga de andra lösningarna, utan även motivera varför. Mycket givande! De åt lunch med blandade människor från Workshop och kände sig tvungna att prova den lokala buffelburgaren. Den smakade inte så spännande som den låter.
På kvällen gick de ut och åt Filét Mignon samt drack en flaska god Chianti. Efter maten, på vägen hem, så mötte de en kille och en tjej med två stora plakat som löd "Free Hugs". Efter att ha fått två kramar så frågade Marcus den oundvikliga frågan "...men varför?". Svaret var "för att alla behöver en kram ibland". Marcus undrade om besvikelsen över hotellet fortfarande lös igenom.
På tisdagen så hade Marcus en hel massa blandade möten med Scott, Scott, Scott, perf. teamet i Boulder och en Mission Control presentation för intresserade på kontoret. Det slutade med att Marcus satt och protoypade lite med perf-gänget, som ville göra JRA-recordings till en automatiserad del av sin perftestning. När perf-teamet började beskriva sin infrastruktur så sprang Marcus ut och hämtade in Charlie då han tyckte att det var förundransvärt många team runt om i världen som bygger precis samma sak. Charlie och en av perfnissarna (vars namn sällskapet glömt) utbytte erfarenheter. Av någon outgrundlig anledning så avslutades konversationen på ämnet alkohol och bilkörning.
På kvällen så gick Charlie och Marcus ut för att spela biljard. Om Marcus vetat hur envis Charlie är, samt hur gärna Charlie vill vinna, så kanske han hade tänkt sig för. Charlie gick och växlade till sig en hel bunt massa quarters (det kostar en dollar i quarters per omgång). Efter att ha spelat bort alla quarters utan att Charlie vunnit så försökte Charlie fylla Marcus med öl. Sällskapet spelade därefter ytterligare en bunt omgångar. Charlie hävdar fortfarande att Marcus bara hade tur. Marcus hävdar dock bestämt att underlaget var stort nog för att vara statistiskt signifikant.
På resan hem så mellanlandade Marcus och Charlie på Chicago. Denna gång syntes varken frukt-hunden eller en-och-en-halv-timmes-kön till, vilket var tur då CWT i all sin oändliga vishet hade låtit Charlie och Marcus få cirka en timme på sig att skaffa ny biljetter, scanna sina väskor om-och-om-igen samt byta plan. Den som passerat Chicago vet att en timme är i lägsta laget. Både Charlie och Marcus sprang för livet och hann precis med sitt flygplan.
Väl i Sverige så åkte de varken taxi till Täby eller till Landet.
/M&C
Addendum:
1. Marcus hamnade framför en flygel på Hyatt i Santa Clara. Efter en stunds plinkande så kom en tjej förbi och bjöd in hela gänget till en fest. När tjejen dagen efter ringde Eva för att fråga om sällskapet skulle hänga med på festen så tackade Eva på alldeles eget bevåg nej. *hrmpf*
2. I sin jakt på radiostyrda helikoptrar så hamnade Marcus i en liten affär alldeles intill 101:an. En kille kom in, helt desperat, och berättade hur han precis kraschat sitt fina 700$ flygplan intill en dam som stod och pratade med en polis. Tydligen hade radion slutat fungera varpå flygplanet hade begett sig rakt upp i luften ett par hundra fot för att sedan tippa över och med full fart smälla ner i marken intill damen. Damen hade tagit hans telefonnummer och killen var rädd att bli stämd. Om radiostyrda flygfordon förbjuds i Kalifornien så vet ni hur det gick till...
Precis intill affären för radiostyrda tingestar låg en affär som sålde Steinway-flyglar. Om Marcus återvänder till Californien så är det sannolikt att Marcus kommer att spendera återstoden av sitt liv irrande fram och tillbaka mellan dessa bägge butiker med ett stort leende på läpparna.