På Flygplatsen hittade vi en semestrande Daniel med familj och ett försenat flygplan. Under ifyllnandet av varudeklarationen ombord på planet insåg vi att sniglar är ett stort hot mot USA's nationella säkerhet. Vi funderade länge och väl på olika sätt att framgent smuggla dessa små liv till ett bättre liv i USA och undrade samtidigt om detta utgör en blockad mot Fransmän. När vi sedan anlände till Chicago insåg vi att inte bara sniglar utan även äpplen utgör ett stort hot mot USA's nationella säkerhet. En vakt med en hund tränad att hitta frukt och grönsaker gick längs raderna av människor som väntade på inträde till USA. De misstänkta fruktterroristerna, bland annat en familjefar med ett äpple i ryggsäcken, fick gå åt sidan och stå sitt kast - all hotfull frukt avlägsnades skoningslöst. Det tog oss 1:40h att ta oss igenom kön.
I Chicago meddelades med jämna mellanrum att beredskapsnivån höjts till orange, vilket på homeland-securityska fritt översatt betyder att folk kan tänkas ha frukt eller foundationkräm i sina ryggsäckar. Vi blev därför inte särskilt förvånade över att Charlies handbagage, vid bytet till planet mot San José, fick åka genom scannern två gånger. Charlies dator fick därefter genomgå en svabbning efter sprängämnen. Vi trodde att Charlies bagage därmed skulle vara fullt utrett. Inte så. Först blev Charlies datorfodral tvunget att åka separat genom scannern. Vakten vred och vände därefter lite på Charlies pennfodral och konstaterade till slut att även det borde få åka genom scannern separat. Charlies pennfodral har aldrig åtnjutit så mycket uppmärksamhet och verkade mycket nöjt.
Planet till San José var försenat en och en halv timme. För att slå ihjäl tiden köpte vi en varsin öl. Bartendern bad oss visa leg., vilket ledde till glada utrop som varade tills vi läste plakaten som tydliggjorde att det var bartenderns plikt att fråga samtliga kunder om legetimation. När bartendern frågat det tredje pensionärsparet om legetimation så svalnade vår entusiasm något.
Väl ombord på planet försökte Charlie hitta ett ställe att placera sin väska på. Flygvärdinnan bad Charlie att ta ett av de öppna väskutrymmena, då de stängda var upptagna. Charlie öppnade genast ett av de stängda varpå flygvärdinnan glatt kommenterade att det måste vara hennes oärliga ansikte som gör att folk inte litar på henne. Hon försvann därefter till planets bakre kabyss från vilket ett dovt, köttigt bankande började höras. Marcus frågade glatt vad som pågick och flygvärdinnan svarade att hon hackade is med sin Passenger Control Unit. Hon visade upp ett illavarslande föremål och påpekade att hon inte behövde använda den så ofta. Marcus och Charlie uppförde sig nästan hela resan.
Nu sitter vi vid hotellets (utomhus-) pool och förbereder presentationer och möten. Hoppas ni har det bra där hemma!
/M&C